Idag Onsdag
Dagen började super bra, vaknade hyffsat tidigt. Jag och N skulle ta samma buss till jobbet. Jag gillar dessa morgnar. Han är så söt min lilla man.
Väl på jobbet börjar kaoset... Alla rycker och sliter i mig konstant. Jag är helt slut. Jag försökte t om gå sätta mig i ett eget rum för att få lite gjort, men tro inte att jag fick sitta ifred.. Nej nej...
Väl när man fick gå hem så kan man gå ner i varv.
Ikväll var jag hemma hos min mamma, direkt efter jobbet så gick vi till affären för att handla. Handlade upp lite nödvändigheter åt henne. Ganska så kallt ute så det blev bara affären sen raka vägen hem. Annars så brukar vi försöka ta en liten promenad.
Nu äer jag äntligen hemma... jo vad gör man. Jag sätter mig vid datorn, egentligen borde jag låta bli. Men det finns så många olika sidor som jag bara måste kolla in på. Sidor jag inte haft tid att kolla på under dagen... *ler*
Natti natti...
Nu ska jag borsta tänderna och sen krypa ner i sängen.Min dröm blev sann.. om så bara för en kort
För en vecka sedan så var vi på en lägenhetsvisning. Lägenheten var helt perfekt. Jag bara älskade den så fort jag klev in i hallen. Det var mitt drömboende. Jag gick runt och bara njöt, jag kunde sig mig själv åldras i den underbara våning! Måndagen efter så sattes budgivningen igång. Till en början hörde vi inget från mäklaren sen så ringde jag upp och då berättar hon att hon fått ett bud redan på visningen, jag kontrade med en höjning med 50 000:-, sen blev det tyst IGEN. ter timmar senare så ringer mäklaren då har lägenheten stigit med en halv miljon... Shit tänkte jag. Men jag ska ha den. Jag höjde 50 000 till. Sen var den dagen slut. Jag gjorde inget annat än att tänka på den lägenheten.... kunde inte låta bli. Dagen efter så längtade jag till mäklarens samtal. Dock så ringde hon och sa att det sista bud hon fått var 50 000 under vårt max tak. Så jag la vårt max bud. Och vi la på.... timmarna gick... jag hörde inget... Sen ringer hon och säger att vi är bara två kvar. Men den andra mannen verkade seg och han hade lagt ett till bud. Jag ringde till min bank och höjde mitt lånelöfte. Observera att vi gått över mitt tak... ja la det siat budet. Nu får det bära eller brista tänkte jag....
Efter en timme ringer mäklaren och frågar om jag sitter ner. Ja svarade jag och tittar ner och ser att jag står upp... Ni vann utbrister mäklaren och jag bara vrålar ut min lycka. Alla på jobbet apploderar *ler*
Jag är suer lycklig... Jag och N möts upp efter jobbet och vi tar en promenad hem för att se det nya omr som vi ska åldras i. När jag kommer hem så ser jag att jag har 8 missade samtal från mäklaren. Hon ville bara meddela mig om att budgivare nr 2 har hoppat på igen. Det var den lyckan... Den bara försvann, Jag blev ledsen och sa att jag måste få återkomma. Vi skulle räkna och se hur mycket mer vi kunde gå. Hon försökte stressa mig geneom att säga att den killen kunde skriva papper redan ikväll ( nu är kl 20.00) men det kunde inte vi sa vill till henne... allt blev så konstigt. Vi ringer upp henne och säger att vi hoppar av. Till hennes förvåning så frågar hon om varför vi gör det och vi berättar att det blir för dyrt och att vi inte räknat med att den skulle stiga så mycket. Vi berättar att vi redan gått över vår budget med ca 100 000 men att det var okej från banken men längre än så kunde vi inte sträcka oss. Då säger människan... Ja men då sänker jag den med 100 000 så får ni lägenheten!!!!! Jag blir helt stum. Får man göra så som mäklare????? Jag började tvivla på hela budgivningen. En massa saker for runt i mitt huvud..... Efter några sekunders tänkande så säger vi NEJ.
Idag känns allt bra, jag tror inte att jag hade mått så bra om jag köpt lägenheten. Jag hade ifrågasatt budgivningen konstant. Fanns dom andra budgivarna eller var det bara ett spel för galleriet.
Idag ringde jag upp vc Vd för den mäklar byrå, han höll med mig... han skulle kolla upp vad som hänt. Och återkomma till mig.....
forts följer....
